Jag har en förkärlek till Patti Smith och speciellt romantiserar jag tiden hon spenderade med Roberth Mapplethorpe. Jag läste hennes bok "Just Kids" om åren i New York när hon och Robert växte upp och den är helt underbar. Ska man läsa en bok som fångar känslan av att vara ung och fri, om att vilja gå sina egna väger oberoende om vad man måste offra för att få göra det då ska man läsa den.
Den känns som destillerad ungdom och tro på att allt är möjligt, jag fascineras av att hon kan skriva så trots att hon är så mycket äldre nu, hennes känsla för att återuppleva tiden i ord känns väldigt äkta.
Det som jag gillar med hennes och Mapplethorpes relation är att den verkar så enkel, som syskon, platonisk och med samma mål och visioner. Jag tycker att det är intressant hur man kan leva så nära någon men utan att växa ihop för mycket, utkomsten av deras karriärer blev ju ändå så skilda menar jag.
Mapplethorps verk ställdes nyligen ut på Fotografiska i Stockholm men jag hann inte dit innan den tog slut.
En dokumentär om honom finns förövrigt just nu att titta på på svtplay, K-Special gör oftast de bästa dokumentärerna tycker jag. Patti är med och pratar en hel del men, dessvärre tyckte jag att de fokuserade lite för mycket på Sam Wagstaff, Maplethorps pojkvän och att de gav en väldigt elak bild av Mapplethorpe även om den nog i mycket är sant.
Vill man kolla på dokumentären kan man göra det här, den ligger uppe till 3:e November.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar