Jag funderar väldigt mycket på religion och tro. Jag är inte kristen och ser mig själv som någon sorts agnostiker av ganska vanligt slag i svenneskaran men jag tror att jag skulle må bra av att tro. Jag tror att jag skulle behöva det lugnet som jag inbillar mig skulle lägga sig över mig om jag var troende.
Jag känner ofta enorm tacksamhet för livet. Jag tittar på väder, på relationer mellan människor och hur årstider och år kommer och försvinner igen och hur vi förändras med dem. Jag har väldigt lätt för att bli upprymd av skönheten i saker och kan bara försvinna bort i tanken om att allt är så vackert konstruerat. Jag vet inte vad det är jag ser eller vad det är jag tror mig se men jag antar att jag, om jag var troende, skulle kalla det för gud eller guds verk. Det gör jag nog lite ändå i smyg även om jag inte vet vad det betyder.
Jag är uppfostrad till att tro att gud inte finns och jag tycker att kristendomen, som ligger mig närmast enbart av geografiska anledningar, innehåller en hel del som jag inte vill skriva under på. Så hur tacklar man det här med tro? Det känns främmande för mig att helt plötsligt börja tro på något. På Jesus eller jultomten eller vadå liksom? Nej, det kan inte funka så. Tro känns inte heller som något man kan testa. Som att köpa ett paket tvättmedel och konstatera efter ett par försök att det inte fungerade så bra.
Så hur gör man då om man ska hitta gud? Var börjar man leta? Eller letar man inte alls, hittar hen mig när det är dags? Om det är dags? Om hen finns över huvud taget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar