Glesbygdsdrömmar

Ibland kan jag börja dagdrömma om en liten stuga i norrland med bara skog och fjäll runt i kring. Jag skulle ha en stor hund och en liten katt  och det skulle alltid vara kargt och tyst. Jag skulle ha en väggklocka som väsnades med sin pendel och P1 skrålandes i bakgrunden hela långa mornarna. Jag skulle jämra mig över att behöva springa ut i nattmörkret och hugga ved för att kunna elda nästa morgon och jag skulle jämra mig ännu mer när ytterdörren hade snöat igen. Men jag skulle älska det. Jag skulle ha en ödmjuk bil att ta in till närmaste stad där jag kunde ha ett stilla men kreativt jobb, handla kött slaktat i byn och låna om samma böcker om och om igen på biblioteket. Det skulle bli en riktig UnderbaraClara-idyll.

Jag skulle laga redig mat och ta hand om min mark. Hur jag skulle lära mig det här har jag ingen aning om men jag skulle förlita mig på vänligheten hos gamlingar, som är villiga att ge råd i utbyte mot några handtag när det behövdes. Jag skulle älska min man och jag skulle sätta mina barn i en liten lokal skola där alla kände alla och man visste precis vilken unge som skulle ha sig en avhyvling när det blev bråk. Jag skulle troligtvis bli religiös, jag skulle troligtvis gå upp i vikt och jag skulle troligtvis bli fruktansvärt uttråkad.  

Jag skulle hata att jämka mig med  glesbygdsnormen att det var klart att det var jag som skulle hänga tvätten, baka kakan och snyta barnen även de gånger jag inte alls hade lust med det. Jag skulle bli dåsig av stillheten i skogen, jag skulle sluta rädas djuren där och jag skulle se skördetid som en börda snarare än en fröjd ett par vårar in i min dagdröm. Jag skulle facebooka mig bort och se foton på mina vänner ute på fest, på gallerier och restauranger. I flådiga kläder och miljöer. Och hur vacker än skogen än må vara så skulle jag önska att jag var hos dem istället. I farten och flärden och staden där det hände något. Där livet hände, skulle jag tänka. Jag skulle fördöma glesbygden och dagdrömma om allt det jag har idag. Jag är ju så medveten om det, men drömma gör jag likväl och det är väl inte direkt något fel med det.